Alls\u00e5ng:<\/b><\/p>\n
Fr\u00e5n Karis Tysta N\u00f6d rf:s 50\u00ad\u00e5rs jubileum 30.9.86<\/b><\/p>\n
(Skrivet och framf\u00f6rt av Synn\u00f6ve Neovius. Melodi:”Kungens lilla piga”)<\/i><\/p>\n
(som liten “piga”):<\/p>\n
I Karis stora, stora stad, d\u00e4r jag och mamma bor,
\noch Papi och min lilla bror f\u00f6rresten.
\nD\u00e4r finns s\u00e5 m\u00e5nga tanter, s\u00e5 gamla som min mor ja,
\n\u00e4ldre \u00e4n min mormor ock, f\u00f6rresten.
\nDe samlas hos varandra,
\ndet kallas “Tysta N\u00f6d”, hi,hi,
\nmen inte ens i Lekis
\nett v\u00e4rre liv kan bli!
\nDe slafsar i sig gotta,
\ndet blir knappt n\u00e5nting kvar
\n\u00e5t mej och lilla brorsan och \u00e5t pappa god och rar.<\/p>\n
De klipper s\u00f6nder tyger och s\u00f6mmar dem ihop.
\nDe virkar och de stickar och de lappar.
\nDe’ e just som p\u00e5 Lekis, n\u00e4r under skratt och rop
\nvi samlas f\u00f6r att g\u00f6ra juleklappar.
\nMen vem som f\u00e5r den g\u00e5van,
\ndet k\u00e4nner jag ej till
\nsom \u00ad handdukar och lakan
\noch dynvar ock d\u00e4rtill.
\nAv deras fina saker i Handarbetscentraln
\njag kunde se i f\u00f6nstret med min mamma h\u00e4romdan.<\/p>\n
De leker med sm\u00e5 lappar och viker dem s\u00e5 n\u00e4tt.
\nSen kastas de i mammas stora sk\u00e5lar.
\nMen varf\u00f6r g\u00f6r de alla precis p\u00e5 samma s\u00e4tt
\noch om en tappas \u00ad allesammans vr\u00e5lar.
\nSen pickar de dem s\u00f6nder med konstiger maskin
\noch samlar dem i buntar med allvarsammer min.
\nNej, gamla tanters lekar jag ej f\u00f6rst\u00e5 mej p\u00e5.
\nJag f\u00e5r nog ta min Docka och till grannens Kajsa g\u00e5.<\/p>\n
(som vuxen):<\/p>\n
Jag minns, n\u00e4r jag var liten och t\u00e4nkte just s\u00e5 h\u00e4r.
\nNu \u00e5ren runnit h\u00e4n, snart flickan gammal \u00e4r.
\nTill N\u00f6den har jag h\u00f6rt ren i m\u00e5nga, m\u00e5nga \u00e5r,
\nnu sj\u00e4lv jag m\u00e5nga ensamma och arma hj\u00e4lpa f\u00e5r.
\nVad \u00e4r det d\u00e5, som g\u00f6r, att just N\u00f6den \u00ad det \u00e4r klart,
\natt m\u00e5let och s\u00e5 trivseln, ja, det \u00e4r uppenbart.
\nDet k\u00e4nns s\u00e5 sk\u00f6nt och trivsamt, man blir s\u00e5 go’ och sn\u00e4ll
\noch ville stanna kvar och spr\u00e5ka intill senan kv\u00e4ll.<\/p>\n
Visst lindrar man ju n\u00f6den med slantar, stora, sm\u00e5,
\nvisst gillas julefest och kaffesitsar,
\nmen – \u00ad mera, mycket mera av oss de kunde f\u00e5 –
\nI generositet det s\u00e4kert brister.
\nV\u00e5r tid vi kunde ge dem, v\u00e5rt hj\u00e4rta likas\u00e5,
\nV\u00e5rt \u00f6ga och v\u00e5rt \u00f6ra, v\u00e5r hand att k\u00e4nna p\u00e5.
\nAck, varf\u00f6r jag i tid ej en annan hj\u00e4lpa hann?
\nAck, varf\u00f6r st\u00e5r vi m\u00e4nniskor s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n varann?<\/p>\n
Men nu ska’ vi avfesta de nitti \u00e5r, som g\u00e5tt,
\noch gl\u00e4djas \u00e5t att n\u00e5gon vi f\u00e5tt hj\u00e4lpa.
\nOch tacka alla dem, som i redet troget st\u00e5tt,
\natt skutan aldrig n\u00e5gonsin f\u00e5tt stj\u00e4lpa.
\n– \u00ad Se, vi \u00e4r aldrig ledsna, fast det \u00e4r mycket knog,
\nhur \u00e4n det g\u00e5r i livet, s\u00e5 klarar vi oss nog,
\nf\u00f6r se vi g\u00e5r och sjunger s\u00e5 glatt, vad vi \u00e4n g\u00f6r,
\nf\u00f6r N\u00f6dens alla pigor har ett str\u00e5lande hum\u00f6r!<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/www.karistystanod.fi\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Ska\u0308rmavbild-2022-10-05-kl.-18.14.38-1-300x300.png\")
<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"